Under en intensiv sommar 1974 var vi båda med som skådespelare i ”Pojken med guldbyxorna” där han gestaltade min pappa Tocken. Anders hade vid den tiden anställning som skådespelare vid Uppsala Stadsteater men hade även en enorm erfarenhet framför kameran. Han började filma som barnskådespelare redan på 40-talet och en av hans tidiga insatser var som Månke i Barnen från Frostmofjället. Filmrollerna blev under åren väldigt många och bland dem kan nämnas ”Hedebyborna”, ”Skärgårdsdoktorn”, ”Svenska hjärtan” och ”Goda grannar”.
Anders var bosatt i Uppsala och under några härliga sommarmånader fick jag åka bil med honom till inspelningen i Stockholm varje dag. Anders erfarenhet och värme var tillsammans med Leif Krantz inspirerande regi något som skapade den fina känslan både på plats och i serien. Anders behärskade skådespeleriet till fulländning. Det var som att han inte behövde anstränga sig. Att skådespela var för honom som att andas och hans trygghet gav mig trygghet. Under senare år hade jag även glädjen att få regissera Anders i ett antal roller. Han var fenomenalt skicklig och hade en utstrålning som gick igenom rutan.
Under inspelningen av ”Pojken med guldbyxorna” så var Anders med nästan varje dag och det skapades en familjär stämning i det lilla filmteamet. Efter att serien haft premiär träffades Anders, jag och hela teamet vart femte år för att se ett avsnitt och umgås. Nu är inte Anders med oss längre, men vi som är kvar kommer att träffas igen och tända ett ljus för honom och minnas hans värme och smittande skratt.