Anna föddes i och växte upp i Uppsala. För 40 år sedan tog Anna och jag studenten från Katedralskolan i Uppsala och veckan efter att Anna avled hade vi vårt studentjubileum. Alla studentkamrater var tagna av nyheten om Anna men vi hedrade hennes minne genom att fira livet. Det blev många skratt och fina minnen den kvällen.
Annas och min vänskap fyller 50 år. 1973 flyttade vi båda till ett nybyggt bostadsområde i Uppsala. Det var många barn som gick i samma skola och hade roligt. Vi gick från att leka till att hänga på café Genomfarten, Musikforum och Rackispuben. Det var Anna som var den modiga och drog med oss andra på nya äventyr.
Efter studenten studerade Anna vid Uppsala universitet. Anna tänkte först bli lärare, men sadlade om till samhällsvetare. Vi läste några kurser ihop men framför allt var det i studentlivet och på Uplands nation som vår vänskap fortsatte. Vi blev båda statstjänstemän, Anna inom utbildningsområdet. Så småningom möttes våra vägar också i Regeringskansliet. Jag gick förbi hennes kontor med jämna mellanrum för att prata lite strunt. Sista gången var i juni alldeles innan Anna och Berndt skulle åka i väg på en golfresa. Den blev något kortare än vad de hade tänkt men den blev av. Det blev sorgligt nog den sista resan de gjorde tillsammans.
Anna utformade inte bara sin egen dödsannons, hon talar också till oss i den. Ett ovanligt grepp som säger mycket om Anna. Hon var en person med mycket integritet som ville ha kontroll och göra saker på sitt sätt. Anna var en lojal och snäll vän. Så följ hennes uppmaning i dödsannonsen, gör något snällt! Anna, slutligen vänder jag mig till dig.
Din dödsannons imponerar och inspirerar. Du fortsätter att sätta avtryck i livet. Tack!