Anna föddes i Borgvattnet i Jämtland och 1969 kom hon till Uppsala och utbildade sig till förskollärare. Där träffade hon sin blivande man Sune och tillsammans flyttade de 1974 till Alunda. Där hade hon både en syateljé och en affär vid namn Annalunda, där hon sålde egna alster. Många är de som Anna sytt och lagat kläder och gardiner åt och det mesta som hör en god sömmerska till.
Hon spelade golf, var en god administratör och dessutom en utmärkt kock. Almunge Golfklubb tog hennes tjänster i anspråk. Där hade hon tidvis hand om både administrationen och golfrestaurangen. Förutom detta var hon med och startade en förskola i Upplands Tuna.
1999 flyttade Anna och Sune till Vallbygatan i Fålhagen och då skapades grannoktetten. Vi blev mycket goda vänner och Anna blev kittet som höll ordning på oss andra med sin klokhet och sin förmåga att dämpa oss, när vi ibland blev lite ivriga.
När Anna talade, lyssnade vi och tog det till oss.Vi sparade pengar till resor och självklart höll Anna i kassan. Vi har varit på teater många gånger. Minnesvärt var när Anna tog med oss dels till Långholmens teater, där vi såg August Strindbergs ”Till Damaskus”, och dels i Hagaparken, ”Mirandas saga – Stormen”. Hennes svärson Henrik hade bärande roller.
Upp till Borgvattnet, Annas barndomsbygd, reste vi och det glömmer vi aldrig. Annas fantastiska mat och boendet i hennes gamla omgivningar blev en upplevelse. Hon guidade oss i byn och berättade med kärlek om byns historia och de som bott där. Finalen var övernattningen i Borgvattnets Gamla Prästgård mer känd som ”Sveriges mest hemsökta Hus”. Några av oss upplevde spökerierna!
För fem år sedan, berättade Anna att hon drabbats av en allvarlig sjukdom. Anna som älskade livet! Efter beskedet berörde vi inte ämnet och Anna var sitt vanliga jag. Sommaren 2022, berättade Anna att hennes behandling var avslutad. Hon sade att tiden höll på att rinna från henne. Detta sade hon mer som ett konstaterande, än som något uppgivet.
Nu har Anna lämnat oss och en länk i grannkedjan har brustit för att aldrig mer kunna ersättas. Anna glömmer vi aldrig, hennes skratt, hennes sätt att tala och alla hennes egenskaper som många av oss skulle vilja ha.
Vi saknar henne så mycket.