Anna Svanäng (1926-2023)

Anna Svanäng var en vänlig och omtänksam kvinna. Hon föddes i Tegelsmora socken i norra Uppland. Hennes flicknamn var Ståhlberg. I unga år reste hon en tid som evangelist och förkunnade Guds ord. Hon bodde då på flera ställen i Uppland. I Vassunda socken fanns missionspastorn 
Ernst Karlsson med fru Greta. De bodde på Svanängens bondgård utanför Knivsta och hade fem barn. Ett av dessa var min mamma Britta. Vid ett tillfälle fick Anna husrum hos paret Karlsson. Där fanns sonen Gunnar. Vid jultiden1950 blev det kärlek vid första ögonkastet. Anna och Gunnar gifte sig i september året därpå. Efter nio månader kom sonen Sören. Sedan föddes Lars-Gunnar och Håkan med tre års mellanrum. Anna stannade kvar på Svanängen hela sitt liv. Där blev hon den fasta och trygga punkten, fostrade barnen och skötte hushållet. Under många år hjälpte hon sina svärföräldrar.
Under sommarloven på 60-talet var vi i familjen Björklund ibland på besök på Svanängen, där mina syskon Ann-Marie, Karl-Henrik, Mats-Erik och jag lekte med Anna och Gunnars söner, samt två andra kusiner: Rolf och Ulla. När vi barn kom från Dalarna till Svanängen hade Anna alltid ställt iordning sängar och lagat mat. Jag minns, att hon skötte trädgården med blommor och träd på en härligt sätt. “Hon hade gröna fingrar”. 
Anna tyckte om att sy och väva. Bland annat sydde hon sin egen brudklänning och en kavaj åt en av sönerna. Hon var hjälpsam och ställde upp när folk behövde något sytt eller vävt. En och annan vävstol satte hon upp. Paret Anna och Gunnar med söner har i många år varit knutna till Gredelbykyrkan i Knivsta. Där har familjen varit Equmeniakyrkan trogen. 
När Gunnar avled gick Anna mer och mer in i sin egen värld. Sina sista år levde hon på vårdhemmet Estrids gård i Knivsta, där hon fick god omvårdnad. Anna blev 96 år.
Vi får tro att det finns en himmel, där Anna återsett sin älskade Gunnar.