Annika BÀckström (1927-2022)

VĂ„r vĂ€n och kollega, översĂ€ttaren och författaren Annika BĂ€ckström, född Kreuger, har som tidigare meddelats avlidit i en Ă„lder av 94 Ă„r. Hon var sedan 1951 gift med framlidne författaren Lars BĂ€ckström. Hon efterlĂ€mnar barnen Örjan och Astrid, barnbarn och barnbarnsbarn samt syskon och vĂ€nner. Sonen Jayant dog tidigare i Ă„r.

Annika BÀckström

Annika BÀckström

Foto: Privat

Minnesord2022-10-16 07:15

VĂ„r vĂ€n och kollega, översĂ€ttaren och författaren Annika BĂ€ckström, född Kreuger, avled som tidigare meddelats den 26 september i en Ă„lder av 94 Ă„r. Hon var sedan 1951 gift med framlidne författaren Lars BĂ€ckström. Hon efterlĂ€mnar barnen Örjan och Astrid, barnbarn och barnbarnsbarn samt syskon och vĂ€nner. Sonen Jayant dog tidigare i Ă„r.

Vi lĂ€rde kĂ€nna Annika genom ryska sprĂ„ket och litteraturen pĂ„ Slaviska institutionen. Annika kom till Uppsala 1947. Efter examen i nordiska sprĂ„k, engelska, litteraturvetenskap och praktisk filosofi började hon sina studier pĂ„ Slaviska institutionen 1953.1970 blev hon filosofie licentiat i slaviska sprĂ„k med en avhandling om RĂ„ttfĂ„ngaren av Marina Tsvetajeva, en omvittnat svĂ„r 1900-talspoet. Hon bidrog ocksĂ„ till att öppna dörren till Tjuvasjien - en republik vid nedre Volga - genom sina kĂ€nsliga översĂ€ttningar av den tjuvasjisk-ryske poeten Gennadij Ajgi. Annika har översatt mĂ„nga ryska författare förutom Tsvetajeva och Aigi, dĂ€ribland Alexander Pusjkin, Evgenij Jevtushenko och Joseph Brodsky. Hon var först med att bjuda in Brodsky till Sverige. 

Vi kom till Uppsala pĂ„ sextiotalet. Vi minns Annika som en vetgirig studiekamrat, inspirerande lĂ€rare och som ledare för en studiecirkel i rysk 1900-poesi, som hon startade 1971 och som fortlevde fram till covid. 

Som en av vĂ„r tids frĂ€msta förmedlare och uttolkare av rysk litteratur, utsĂ„gs Annika 2005 till hedersdoktor av Uppsala universitet. Året innan hade hon fĂ„tt en medalj frĂ„n Tjuvasjien för sina insatser som översĂ€ttare. 2012 fick hon den prestigefyllda Pusjkinmedaljen. 

Annika var en brinnande ande – i synnerhet brann hon för den ryska litteraturen, som hon Ă€gnade hela sitt liv. Hon var vĂ€nfast och tillmötesgĂ„ende. En musikĂ€lskande arbetsmĂ€nniska, som hushĂ„llade med sin tid. Valde sjĂ€lv uppdragen. Arbetet var viktigt, men familjen var viktigare. 

”Jag har haft ett lĂ„ngt och intressant liv”. SĂ„ sammanfattade Annika sitt liv. 

Med tacksamhet och glĂ€dje minns vi vĂ€nnen Annika. 

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!