Barbro Lagusson (1925-2023)

Barbro växte upp i Arvidsjaur. Efter realexamen där, bestämde hon sig för att utbilda sig till husföreståndarinna. För att bli antagen till utbildningen vid Fackskolan i Uppsala, krävdes familjepraktik. Barbro sökte praktikplats i Stockholmsområdet och fick anställning som hembiträde och barnflicka hos familjen Alva och Gunnar Myrdal.Efter ett års anställning erbjöds hon att följa med familjen till Schweiz för att fortsätta sin utbildning. Barbro valde i stället folkskoleseminariet. Som folkskollärare fick hon sin första anställning vid en skola med B-skoleform vid riksgränsen. Hennes elever talade samiska, meänkieli och svenska. Sedan flyttade Barbro till Umeå och byggde på sin kompetens med svenska och engelska.
1968 var Gränbyskolan i Uppsala nybyggd Barbro anställdes som huvudlärare i svenska på grundskolans högstadium. Barbro hade efter tiden i Umeå insikter om goda läromedel och beställde för både undervisning i svenska och skolbilioteket. Hon var en av de äldsta i kollegiet och med sin kompetens var hon en ovärderlig tillgång och en stor trygghet för oss yngre och vi byggde ett samarbete på både det yrkesmässiga och det personliga planet.
Varje gång Alva Myrdal som Sveriges ambassadör hade ärende till hemlandet, kontaktade hon Barbro och bjöd henne på lunch i Stockholm. Hon tog då noga reda på vad Barbro arbetade med. Under 70-talet var Barbro konsulent i svenska vid Länsskolnämnden i Uppsala och sedan metodiklektor vid Lärarhögskolan, Uppsala universitet. Vid ett besök uppmanades Barbro att omedelbart inställa sig vid UD i Stockholm för en anställningsintervju. Alva Myrdal hade ansvaret att anställa en rektor för att skapa en svensk skola i Bai Bang. Barbro fick jobbet och arbetade från augusti 1976 till september 1978 i Vietnam och blev därefter ombedd att fortsätta att bygga en svensk skola i Tunisien åren 1979 – 1981. Barbro återvände alltid till Gränbyskolan efter varje annat uppdrag.
1990 gick Barbro i pension. Nu har vi alla med ålderns rätt lämnat yrkeslivet men inte kontakten och har därför bildat en grupp som träffas att äta lunch en gång varannan månad. Vi delar vår saknad efter Barbro med hennes döttrar Åsa och Lou, hennes mågar och barnbarn och har dem i våra tankar.