Barbro, vår kära vän och arbetskamrat, anställdes som kansliskrivare på Kemiska institutionen som 19-åring år 1953 och fortsatte fram till sin pensionering 1999. Arbetet genomgick en stor förändring under dessa år. Från utskrift på en mekanisk skrivmaskin till att den första elektriska skrivmaskinen och ordbehandlingsapparaten kom och sedermera den fullständiga datoriseringen av hela administrationen. Barbro kom att arbeta med ekonomi- och personaladministration och hade lätt för att ta till sig alla nya redovisningssystem.
En stor del av arbetet var också mottagandet av utländska gästforskare, allt från att ordna bostad och uppehållstillstånd till kontakter med skola för barnen. Många är de gästforskare som kan vittna om den värme och vänlighet som de möttes av. En annan uppgift som hon tyckte gav guldkant till arbetet var arrangemang av vetenskapliga konferenser, särskilt den sociala delen med utflykter och middagar. Konferenserna, en del med upp till 300 deltagare, hölls oftast i Uppsala , men även i Reykjavik och Lake Louise, Kanada. Barbros kunnande inom konferensadministration spred sig till UHÄ, Universitets- och högskoleämbetet, och hon blev rekryterad till att administrera några av deras kurser i Manchester och Los Angeles. Barbro hade det som i dagens arbetsliv brukar kallas Social Kompetens.
När Barbro senare i livet träffade sin älskade Carl-Erik gjorde de många fantastiska resor. Bland annat åkte de med ryggsäck på en 3 månaders backpacker-resa till Indonesien, Australien och Nya Zeeland. Hon berättade om vandringar med tält på Tasmanien och besök på exotiska öar på Fiji.
Vi minns Barbro som en mycket varm och empatisk person och vi är tacksamma att ha haft henne som kollega. Vi har även umgåtts privat i många år och delat våra liv i både glädje och sorg. Fina resor till London, Helsingfors och Skagen minns vi också.
Våra tankar går nu framför allt till Carl-Erik, Anna och Marit.