Bedo Kaplan (1953-2023)

Han var det finaste man kan vara- En varm människa. 

Bedo värmde sin omgivning med sin goda mat. Ingen restaurang i världen kunde mäta sig med middagarna på Ringgatan. Smakerna växte fram under flera dagar. Marinader och långkok gjorde underverk med råvarorna. Hans kärlek till maten var en spegelbild av kärleken till människorna som åt den. Det var en varm känsla direkt när man klev genom dörren.

Han värmde oss genom att alltid spricka upp i ett leende när han talade om gemensamma vänner. Han var genuint intresserad av andra. Det var inte det där snaskiga skvallrandet. Han gladdes med hundvalpköp, nyfödda barnbarn och nya jobb som om det vore hans egna. 

Han värmde oss med sin generositet. En sådan där som inte följdes av ett ”varsågod”. Helt plötsligt kunde någon stå med en plastpåse med trattkantareller utan att märkt hur det gått till. Inga baktankar eller tacksamhetsskulder. Han jobbade inte så.

Hans värme nådde inte bara de han kände. Hans politiska engagemang var starkt. Han var en folkrörelsemänniska av bästa sort som nog trivdes ännu bättre i valstugan än i kommunfullmäktigesalen. Han var en typisk Palmesosse med ett engagemang som inte stannade vi Sveriges gränser.

Vägen till att bli civilingenjör gick via studier i Lund. Det lyste i ögonen på honom när han pratade om den tiden. Han kom till ett öppet och nyfiket Sverige. Kursarna fortsatte att träffas i Skåne även när studentmössorna gulnat.

Men aldrig sken Bedo mer än när han talade om sin älskade dotter Berfin. Det var med stor stolthet han på sjukhuset berättade hur hon engagerat sig i allt runt honom när han inte hade orken själv. 

Bedos hjärta var stort, varmt och rymligt. Men det var tyvärr för svagt för att orka längre än hit.

Vi är många som är ledsna nu. Vi är många som saknar Bedo något otroligt. Vi är tacksamma för all den värme han gav oss.