Birgitta Askeberg var lärare i svenska och engelska, bland annat i Falun och Märsta innan hon valde Uppsala, och efter Celsiusskolan, i många år Lundellska skolan (Skrapan).
Det är svårt att välja bland alla positiva beskrivningar som hennes elever och kolleger delgav henne under åren.
” Hon var utan tvekan en av de där lärarna som har stakat ut en riktning åt mig. Jag hade nog aldrig kommit på
tanken att bry mig om litteratur och skrivande om inte hon hade sett
någonting och stöttat det. Dessutom var hon rolig på ett lite yvigt sätt
som klassen gillade.”
Stämningen i klassrummet var särskilt viktig för henne och blev det för eleverna. Som en elev sade ”alltid händer det något speciellt”. Birgitta strävade efter olika sätt för att eleverna skulle utvecklas både som individer och grupp.
Birgitta ”lever i verkligheten och nuet och förstår sig på världen” uttryckte en annan elev det. Professionella mål men även personliga mål för henne som lärare och mål för organisationen värderade hon högt.
Fortbildning/utbildning av skilda slag betydde mycket för Birgitta Hon deltog, var moderator och planerade fortbildning i sina ämnen och pedagogik, och var uppskattad handledare för lärarkandidater. Oerhört mångsidig i sina intressen; deltog i skrivargrupp och drömtydning och studerade bland annat konsthistoria och spanska.
Birgitta var den fina och stöttande vännen och betydelsefull för så många. Hon var närvarande, lyste och glittrade, bara fanns där med alla palettens färger. Energisk och ruschig. Skärpt med värme och humor och karismatisk. Med henne blev det många skratt liksom goda middagar i hennes hem. En kollega och vän att minnas med stor saknad och stor glädje.
För vännerna på Skrapan