Vi minns Birgitta som fördomsfri och omsorgsfull med kärlek till natur, litteratur, språk, familj och vänner.
Birgitta växte upp som yngsta barnet av fem syskon på en gård i Uppland. Hon var van vid att se sina föräldrar arbeta hårt, men ett rikt umgänge med grannar, vänner och släktingar var också en viktig del i familjens liv. Far Hjalmar var en rättskaffens man som drev jord- och skogsbruk med stadig hand. Gården skötte han tillsammans med Birgittas mor Elin, en orädd entreprenör med många järn i elden.
Tidigt i livet visade Birgitta ett hängivet intresse för skolan, i synnerhet språk. Det blev en lättnad för henne när hon var gammal nog att få flytta in till Uppsala. Därmed slapp hon långa resor. Här gick hon på Lundellska skolan, även kallad "Skrapan". Livet i stan blev en lycklig tid, och de glada vännerna på internatet Fjellstedtska kom ofta på tal under senare år. Efter arbete i bankvärlden träffade hon sitt livs kärlek, Bo. Paret gifte sig i Danmarks kyrka en vårdag 1966. De flyttade därefter till makens släktgård Sensta gård i Västmanland.
Birgitta skötte hem och hushåll och arbetade samtidigt sida vid sida med sin man och sin svärfar. Hon blev snabbt väl insatt i driften av gården och inget tycktes vara för svårt för henne. Inte minst under skörden blev hon ett oumbärligt stöd. Behövdes det, lärde hon sig kvickt hur fordon och maskiner fungerade och begav sig ut. Även om detta innebar långa pass nattetid.
När parets tre barn blivit äldre sökte hon sig till nya arbetsplatser. I flera år arbetade hon på kirurgkliniken i Västerås, som medicinsk sekreterare. Hon var en mycket uppskattad kollega, inte minst för sin yrkesskicklighet och sociala kompetens. Hennes intresse för släktforskning, ledde till att hon senare blev medförfattare till boken Lagga i mitt hjärta, en bok om hennes egen hembygd.
Bo var hennes själsfrände, och hon hans. De delade ett stort intresse för historia, litteratur och brittisk kultur. På äldre dagar gladdes Birgitta åt umgänget med barn och barnbarn, utflykter med svampkorgen och att vistas i sin stora trädgård. Hon kände tacksamhet för ett liv fyllt av kärlek, familj och vänner. Birgittas ödmjukhet, noggrannhet och diplomatiska förmåga i livets utmaningar, var många gånger en stor inspiration för oss som levde nära henne.
För släkt och vänner