Vi är många i spelmansvärlden som nu känner en stor saknad efter en kär vän, spelkamrat och fantastisk inspiratör. Bosse föddes i Viksta socken, mitt i hjärtat av den uppländska folkmusiken. Hans far Sven var en skicklig dansare och munspelman och hans farbror Leonard, ”Viksta-Lasse”, hör till vår tids främsta fiolspelmän. För många är Bosse den som har förvaltat musikskatten efter Lasse, låtar från både Uppland och Bingsjö i Dalarna, och burit traditionen vidare.
Bosse började spela fiol i kommunala musikskolans regi. I 20-årsåldern inleddes samspelet med Viksta-Lasse, vilken utan tvivel kom att bli Bosses främsta förebild. Det fanns många likheter i spelet dem emellan: den lätta men på samma gång kraftfulla tonen, lekfullheten och de utmejslade drillarna. Förutom det drivna fiolspelet så bjöd Bosse ofta sin publik på egenhändigt diktade visor, vilka framfördes med glimten i ögat.
Bosse Larsson var smed till yrket. Efter 16 år i Uppsala arbetade han från 1973 och fram till pensionen 2006 som reparatör vid Nyby såg i Björklinge. En extra fiol fanns till hands på jobbet så att han hann med att spela några låtar varje dag på lunchen.
Att spela med Bosse var alltid förenat med mycket skratt och glädje. Som läromästare och spelkamrat bjöd han på stor värme och generositet. Vid varje besök fick vi med oss en ny låt eller berättelse om gamla spelmän, vilket gjorde att vi förstod mer hur saker och ting hängde ihop. Bosses spelmansnätverk var stort och han uppskattades mycket både som artist och kursledare. Bosse förärades med många fina utmärkelser under sin levnad. 2017 erhöll han Zornmärket i guld ”för mästerlig spelmansgärning och traditionsrikt spel av låtar från Uppland”.
Vi saknar Bosse enormt men minns honom med värme och stor tacksamhet. Låtarna, visorna och berättelserna finns kvar hos oss.