En sann renässansmänniska har lämnat oss! Bosse hade med åren kommit att bli en av mina närmaste vänner, men här skulle jag vilja lyfta fram hur ytterligt ovanlig Bosse var i sin yrkesroll. Bosse hade en rad toppbefattningar inom svenskt näringsliv – till exempel Gränges, Atlas Copco, Svenska Arbetsgivareföreningen, SPP (nuvarande Alecta), Skandia – befattningar som det i dagens Sverige är minst sagt ovanligt att de innehas av en person med djup klassisk bildning, med omfattande historiska kunskaper och stor musikalitet. Med sina breda och djupa associationer till händelser och personer i andra tider och andra miljöer vidgade Bosse vårt synsätt och också andras inlägg. Bosse tog inte snabba beslut, inte heller beslut i affekt, tvärtom lade han sig vinn om en grundlig analys, att se frågan från alla tänkbara vinklingar och utvärdera andra alternativ och – inte sällan – lyfte han fram ett historiskt skeende som vi kunde lära oss av.
Jag hade för några år sedan förmånen att tillsammans med Bosse ingå i styrelsen för Thulestiftelsen, som fick i uppdrag att leda omvandlingen av Skandia Liv till ett ömsesidigt livförsäkringsbolag, ägt av sina över en miljon kunder och moderbolag i den svenska koncernen. Det blev tre år av intensivt arbete under Bosses ordförandeskap - oförglömliga eftersom våra möten blev så innehållsrika och utvecklande. Referenser till marskalk Mannerheim, Weimarrepubliken, Winston Churchill, Shakespeare, Wagners ”Nibelungens ring” et cetera blandades med historier om dråpliga affärer och överraskande händelser.
Bosses minnesbank var outtömlig och han använde den flitigt till att fördjupa och belysa dagens skeenden och ge oss ett mer genomtänkt underlag till våra beslut. Som person var Bosse en härlig medmänniska – närvarande, varm, ödmjuk, humoristisk och omtänksam. Jag har tyvärr själv inte haft Bosse som chef men är övertygad om att det hade varit en förmån.