Hans varma och rika personlighet har inneburit att han som en mycket älskad far, farfar, morfar och mormors far, tillsammans med sin kära Harriet varit en glädjerik trygghet för dem alla.
Vi har känt Bo i gott och väl 60 år. Den gemensamma nämnaren är gymnasiet i Örebro och inte minst studenttiden i Uppsala, med Södermanland-Nerikes nation som centrum. Där blev Bosse tidigt en mycket uppskattad Förste kurator. Snabbt klarade han av sina juridiska studier, vilka kom att utgöra grunden för hans ansvarsfulla uppgifter inom svenskt näringsliv. Som ledande företrädare för näringslivet erbjöds han plats i Uppsala Universitets styrelse, där han särskilt verkade för tillkomsten av Humanistiska teatern.
Efterhand skingrades vi sju familjer till olika arbeten och orter. Men, banden oss emellan fanns kvar, inte minste tack vare Harriet och Bosse. I olika konstellationer träffades vi och semestrade och förde spännande samtal om både högt och lågt.
Efter våra 50-årsdagar sattes våra träffar i system. Minst en gång om året träffades vi för att äta, dricka och umgås. Uschiameja (ur spexet ”på Madagaskar”) blev vår kampsång och namnet på vårt gäng. Bosses elegans, ordglädje och sinne för glada upptåg satte alltid färg på våra träffar. Det var en glädje att återkommande få delta eller arrangera. Senast var Harriet och Bosse det gästfria värdparet i sitt vackra sommarhem på Blidö.
Bosse var en mycket generös och omtänksam människa. Han lyfte in glädjen i varje omgivning och i varje samtal, där alla fick känna sig uppmärksammade och respekterade. Bosses stora kulturintresse, berättarförmåga och starka samhällsengagemang gjorde alltid samtalen berikande och minnesvärda. Det har i alla år varit en ynnest att få räknas till Bosses och Harriets stora vänkrets.