Det var den 16 december. En dag att ta avsked av Bo Eklöf.
Tegelvalven i Helga Trefaldighetskyrka i Uppsala utgjorde ramen. Innehållet gavs av de många närvarande. Intrycken har mognat, men inte falnat.
En till synes vanlig prästman ledde oss vid handen. Men så snart psalmsången klingat ut, blev han till en konstnär, som med lätta impressionistiska penndrag tecknade en bild av Bosse; äkta och kärleksfull. Ett målande exempel var hur Bosse i ett promenerande sällskap – buren en smula i förväg av sina långa ben – uppmärksamt kunde hålla igen, när avståndet till de mer kortbenta – möjligen också korttänkta – hotade att bli för stort.
Ett passande ”nyord” fick vi också med oss: ”Ansvarsglädje”. Vi nickade instämmande. Visst var det skräddarsytt för Bosse.
De fåkunniga visste kanske inte vem prästen var. Men det stod klart att han inte var den sortens prelat som behöver predikstol eller biskopsmössa för att bli hörd i sitt budskap. Just som Bosse.
Den som vid Orphei Drängars Capricer i Universitetets aula mött Bosse och Harriet i galaklädsel, anade väl vagt det djupa engagemanget i OD. Men i kyrkan, när dubbelkvartetten tog ton under ledning av en av ODs verkliga legendarer, då öppnades ett ytterligare insiktens fönster.
Minnesstunden i festsalen på Södermanland-Nerikes Nation övervakades av väggarnas rader av Nationsinspektorer i olja. Deras stränga men gillande miner bar vittnesbörd om Bosses djupa förankring i Nationen. Som ville de säga: ”Välkommen ibland oss!”
Som kollegor till Bosse på Gränges i Stockholm var vår tillgång till Bosse inriktad på den del av verkligheten som gällde brödfödan. Vi hade Bosse till låns på arbetstid. Av och till kunde det väl gläntas på en ridå framför en annan scen och en annan värld; den akademiska i Uppsala. Men gentlemannen Bosse var inte lagd åt det skrytsamma hållet. Så helheten anade vi bara. Den här dagen i Uppsala fick vi kika runt hörnet och skymta det bästa som den akademiska miljön kan erbjuda. Och som vännen Bosse både bidrog till och närdes av.
Man kan nog säga att alla var där.
Men särskilt Bosse.
Bolagsjurister på Gränges, genom