Britt Jonsson föddes i Hallstahammar 1939. Hon har beskrivit sin barndom som fin. Hon var glad och utåtriktad med många kamrater. Utöver föräldrarna Holger och Ingegärd fanns också moster och morbror i Oslo, där hon blev som deras dotter. Norge kom därför att betyda mycket för henne.
Efter studentexamen i Köping gick flytten till Uppsala där studierna avslutades med lärarexamen i svenska och tyska. Yrkesarbete följde i Skellefteå. Efter tio år flyttade Britt tillbaka till Uppsala för att arbeta i Tierp och Björklinge.
Hon var en synnerligen uppskattad lärare. En av hennes elever skrev femton år senare: ”Den kunskap du präntade in i mitt huvud har jag haft nytta av under hela min skoltid, och du tog en plats i mitt hjärta som du alltid kommer att ha.”
Britt hade ett rikt liv. Hennes intressen var musik, litteratur, konst, teater, idrott och att resa. Som mycket ung spelade Britt klarinett. Hennes bokhylla rymde sida vid sida Nobelpristagaren M. Sjolochovs Stilla flyter Don och W.E Johns, Biggles. På loven reste hon gärna utomlands, ofta till Tyskland dit hon också for med sina elever. I DDR var det kurser för lärare. Flera somrar tillbringade hon med vännen Curth i Sydfrankrike, med väninnan Anna-Lena bilade hon bland annat i England och på Irland, där de nästan fick uppleva krigstillstånd i Londonderry. Resorna gick i stort sett till alla Västeuropas länder, men också till Kina och Vietnam. I Manchester var hon tillsammans med Gunilla kursledare för svenska språklärare om Läroplanens övergripande mål i språkundervisningen (LÖMSK). Skidresorna i Alperna var något hon uppskattat mycket och ofta talade om sent i livet. Britt var en skönhet, modeintresserad men försiktig i sitt färgval, klädde sig gärna i ”biologilärargrönt” som en kollega uttryckte det.
Britt värderade rättvisa och jämlikhet högt. Hon var aktiv i Amnesty International och senare i SPF. Hon var vänsäll, och hade hela livet lätt att få vänner och behålla dem. Man kunde alltid lita på henne och hennes engagemang. Hennes kreativitet och humor präglade allt hon företog sig. Britt engagerade sig i vänners barn och barnbarn, från förskolehämtning till högtider som dop och bröllop. Vänners hundar var också till stor glädje.
Under de sista åren bodde Britt på Juliahemmet där hon trivdes. Vi vänner, vänners barn, barnbarn och gudbarn har många fina och varma minnen från besöken hos Britt.