Närmast sörjande är hustrun Kerstin, den gemensamma sonen David med maka och barn, barnen i ett tidigare äktenskap Johan, Anna Carin och Stefan med respektive makar och barn samt Kerstins son från ett tidigare äktenskap Johan med barn.
Christer tillhörde sen födseln Missionskyrkan. Efter äktenskapet med Kerstin övergick han till Pingstkyrkan där han blev en aktiv medlem och lade ned ett stort engagemang. Sociologiska institutionen vid Uppsala universitet hade förmånen att ha Christer anställd under hela hans aktiva arbetsliv. Han var en veritabel trotjänare på institutionen. Efter att först ha varit amanuens och därefter universitetsadjunkt var han institutionens studierektor under åren 1980 −1990. Under de ”radikala åren” på 1970-talet var Christer en stark förespråkare för doktoranderna vid institutionen och blev utsedd till doktorandamanuens för att tillvarata doktorandernas intressen. Som lärare och studierektor satte han institutionens intressen och utbildningen av studenterna i förgrunden. I samband med det samarbetade han med flera andra institutioner inom fakulteten Tillsammans med flera kolleger inom institutionen initierade och byggde han upp en ny utbildning i socialpsykologi, som gjorde det möjligt att söka till forskarutbildningen och dessutom blev en av universitetets mest eftertraktade enskilda kurser. Han var en uppskattad Flärare och undervisade många generationer studenter. Förutom hans stora intresse för undervisningen och mötena med studenterna var han också en mycket omtyckt kollega och samarbetspartner. Christer gick i pension under 1990-talet och det blev ett stort tomrum efter honom på institutionen.
För de nuvarande och tidigare anställda vid Sociologiska institutionen, Uppsala universitet