Han föddes i Östhammar 1929. Denis visade tidigt anlag för teckning och fick uppmuntran. Han var nyfiken och ville lära mer. Denis sökte på eget initiativ anställning på Upsala Ekeby och fick börja i gipsverkstaden. Hans uppgift var att framställa gipsformar för lergjutning från konstnärliga original.
Denis nådde dock aldrig fram till ateljéerna på fabriken. Han valde då att söka till Valands konstskola i Göteborg, där han var elev 1952–56. Ledare för skolan var den ungerska konstnären Endre Nemes. Hans dynamiska bildspråk med den abstrakta driven och rytmiken tilltalade Denis. Han avbildade och abstraherade. Små bilder, skimrande i teckning, form och färg. Själv var han sällan nöjd med resultatet.
Han började som målare, men hittade grafiken under tiden på Valand. Träsnitt och trägravyr utvecklade han till ett sant mästerskap. Att under lång tid med gravyrstål skära fram en bild i en trästock passade hans karaktär. Han var tålmodig, flitig och noggrann.
Han fick uppleva framgång, respekt och uppskattning för sin konst. Motiv och inspiration sökte han i det lilla och oansenliga. Han skapade struktur och rytmik från det han såg; en multnad stubbe, ett sönderrostat beslag, skuggor på marken. Han använde också datorn för bildbehandling.
Han senaste offentliga verk kan ses i en portik vid Mimmis plan i Uppsala.
Han ställde ut mycket både i Sverige och utomlands. Det gick speciellt bra i Schweiz där han ofta ställde ut.
Uppsala konstnärsklubb bildades 1955. Denis gick med samma dag som klubben bildades efter att ha mött konstnären Olle Hellström på gatan i Uppsala. Efter avslutad utbildning flyttade han till Uppsala.
Han var solidarisk mot kollegor, mån om sammanhållningen i klubben. Han satt i styrelsen och var också ordförande i flera år. Han kom plikttroget på möten och hade, på sitt försynta sätt, kloka synpunkter och förslag, de sista åren som hedersmedlem.
Han var ödmjuk, lågmäld och eftertänksam. Alltid vänlig, intresserad också av andras konst. Han såg så gott som allt som visades i Uppsala, både av klubbmedlemmar och andra. Han var flitig besökare på Uppsala konstmuseum ända upp i hög ålder. Jag, som ställt samman minnesorden, arbetade på konstmuseet och mötte honom ofta, där han noga synade utställningarna.
En liten minnesutställning med hans grafik visas just nu på Uppsala konstmuseum. Denis Steens konst förmedlar glädje och estetiska upplevelser till tröst i den saknad vi känner när han inte längre finns bland oss.
För Uppsala konstnärsklubb, med bidrag från konstnärerna Bertil Johnson, Roine Jansson, Monia Westin och Bodil Gellermark: