För ett år sedan gick Eva till busshållplatsen, satte sig på bänken och föll ihop. Frågorna, det plötsliga och en oerhörd tomhet och sorg drabbade hennes nära. Eva var tryggheten och glädjespridaren som gav så mycket klokskap och kärlek.
Eva levde sina första tre år på Östra Ågatan, tills hennes mor upptäckte att hon gjorde volter på åräcket mot Fyrisån och flyttlasset snabbt gick till Börjegatan 1A. Där växte hon upp och tillbringade somrarna ute i Vårdsätra, omgiven av kusiner och barndomsvänner. Efter skoltiden i Uppsala började hon läsa lärarutbildningen i Kalmar. Under denna tid upptäckte Eva Öland som kom att bli en betydelsefull plats i hennes liv.
Tillbaka i Uppsala fick hon några kortare läraruppdrag som sedan gick över i en lång och trogen tjänst på Bergaskolan, närmare bestämt 37 år. Eva träffade sin man inom skolans värld och de fick två barn. Hon tyckte mycket om sitt arbete som lärare och fick där många fina kollegor och goda relationer till föräldrar och elever. Hon var skicklig, omtyckt och det visades inte minst genom flertalet kontakter hon hade med elever ända till slutet. Elever som kom med blommor, genrepade inför premiärföreställningen, hälsade på och några hon brevväxlade med.
Somrarna tillbringades på sommarstället på Öland, påskarna i Höglekardalen i Jämtland och vid flera sportlov gick resan till London. I London kom Eva att få en extra familj som hon besökte första gången under ett sommarlov i tonåren. Detta band blev starkt och har sedan fortsatt i generationer. Eva och hennes man flyttade in i sitt första hus i Gunsta. Där var grannsämjan och gemenskapen stor, vilket ledde till flera vänner för livet. Då barnen blev större gick flytten till Nåntuna för att komma närmare stan.
Eva saftade, syltade, bakade, lagade den godaste husmanskosten och såg till att familj och släkt kunde samlas vid olika storhelger och födelsedagar. Hon fick uppleva många resor genom livet där Galapagos blev hennes favorit. Hon kom ofta tillbaka till berättelser om det rika, exotiska djurlivet och hur hon simmade bland lekfulla sjölejon. Då hon gick i pension var hon och hennes man halvårsvis på sommarstället på Öland. Hon mötte våren tidigt och stannade långt in på sensommaren, då ön var tom på turister och vattnet var som varmast. Hon bjöd ner släkt, vänner och njöt av skördefesten varje höst. Med Evas intresse för barn och ungdomar, äkta engagemang och omsorg var hon den bästa mormor och farmor. Hon ställde alltid upp, frågade efter barnbarnen och överöste dem med god mat, genuina kunskaper och kärlek. Vi är många som saknar Eva och lika många som är medvetna om att hennes avtryck på jorden är stort. Vi har de finaste minnen som vi bär med oss och känner hennes närvaro. Tack för allt!