Folke föddes i en svensk-tysk familj i Hamburg 1932 och fick på nära håll uppleva de omfattande bombningarna av hemstaden under andra världskriget. Våren 1945 kom han med sin mor och bror till Växjö, där han tog studenten 1952. Hösten 1953 flyttade han till Uppsala för att studera tyska, franska och engelska vid universitetet.
1958 blev han amanuens på Tyska institutionen, och snart även licentiand. Forskningen i tyska i Uppsala var vid den här tiden till stor del inriktad på språkhistoria, men Folke var mer intresserad av det moderna språket och skrev en licentiatavhandling om tidsuttryck i nutida tyska (1966), som han sedan vidareutvecklade till en doktorsavhandling (1971). Hans magnum opus, som han var mest stolt över, blev dock den stora tyska universitetsgrammatik som han under 80-talet skrev tillsammans med Uppsalakollegan Birger Sundqvist.
Det var den tyska grammatiken som stod i fokus för Folkes lärargärning, alltifrån de tidiga åren vid universitetets kursverksamhet och Försvarets läroverk i Uppsala på 50-talet, via åren som universitetslektor i Linköping och Stockholm på 1970- och 80-talen (med ett inhopp som vikarierande professor i Åbo 1975) till de avslutande åren vid Uppsala universitet fram till pensioneringen 1997. Folke var en energisk och originell lärare, som i undervisningen vågade vara både personlig och underhållande, med en smittande entusiasm för den tyska grammatiken, som han lyckades förmedla till studenterna. När man gick från hans lektioner hade man inte bara blivit undervisad utan även underhållen.
Vid sidan av grammatiken var segling och musik Folkes stora passioner i livet, och efter pensioneringen ägnade han sig hängivet åt att skriva artiklar om klassisk musik, bland annat i UNT och musiktidskriften Opus.
Med Folke Freund har vi förlorat en avhållen lärare, kollega och vän.