När hon kom från sitt Indien till det avlägsna, ryktesvis stela Sverige, förvarnades hon över svenskarnas närmast uppsluppna beteende pa landets gator. Det var inte vad hon väntat sig. Senare insåg hon orsakssammanhanget: den dag hon kom hit var en midsommarafton.
Girija blev inneboende hos en 90-årig dam. I samvaro med henne, och genom läsning av Astrid Lindgrens böcker lärde hon sig snabbt svenska. Hon lärde sig mycket även genom att se svenska 30-talsfilmer. Speciellt uppskattade hon Julia Caesar. Hon talade svenska med en norrländsk touch: det hade nämligen hänt, att hon sökt upp Norrlands nation i Uppsala.
Girijas pappa var gästforskare vid Uppsala universitet. Han var vid denna tid, tidigt 60-tal, "stadens utlänning". Om Postverket fick en försändelse med svårtydd adressat, fick "utlänningen" brevet hem till sig. Girija och hennes pappa var pionjärer här.
Girija utbildade sig till programmerare. Även där var hon därmed pionjär. I Uppsala arbetade hon för UDAC. Från tidigt 70-tal blev det Halland landsting. Där gjorde hon ett livslångt gediget arbete.
Fram till dagen före sin död sjöng hon på sitt äldreboende i Laholm, med stor inlevelse, sin ungdoms svenska populärmelodier.