Gösta Arvastson (1943–2023)

Gösta Arvastson disputerade 1977 vid Lunds universitet på avhandlingen Skånska prästgårdar och var därefter verksam som forskare och lärare vid universiteten i Lund och Göteborg. År 1989 anställdes han som universitetslektor vid dåvarande Etnologiska institutionen vid Uppsala universitet och 2000 befordrades han till professor. Från och med 2004 och fram till sin pensionering innehade han lärostolsprofessuren i ämnet Etnologi, särskilt europeisk vid Uppsala universitet.

Gösta handledde under sin tid som docent och professor ett större antal doktorander fram till disputation parallellt med undervisning och forskning. Som handledare var han en intresserad och engagerad samtalspart, beredd att lyssna och ge vänliga inspirerande råd. När han ledde forskarseminarier lyfte han ofta oväntade och intressanta samband. Hans tankar om etnologins plats i universitetsvärlden och samhället under det begynnande 2000-talet bidrog till etnologins utveckling såväl i det lokala sammanhanget som i den nationella forskarmiljön. Hans forskningsområden innefattade bland annat moderniseringsprocesser, arbetsliv i storindustrier och urbana miljöer. Bland hans senare publikationer märks Drömmar om lufthavet. Berättelsen om en kvinnlig flygare på trettiotalet (2012). Han var också redaktör och medredaktör för ett flertal böcker, däribland läromedel. 

Under sina år som ledare av det etnologiska forskarseminariet utvecklade Gösta ett samarbete med brittiska sociologer och anordnade flera exkursioner för doktorander och forskare till London. Dessa kontakter resulterade bland annat i boken Det urbana rummet (1999), som han skrev tillsammans med sina doktorander, illustrerade och redigerade. Gösta skapade också Forum för skolan, en livaktig plattform för samarbete mellan skolor i Uppsala kommun och universitetet. Efter sin pensionering fortsatte han sin forskningsverksamhet, knöt kontakter med forskare inom naturvetenskapliga ämnen och så sent som 2022 publicerade han boken Molnspanare. En meteorologisk historia. 

Gösta var en välformulerad och idérik forskare, kollega och vän, som lämnar ett stort tomrum efter sig. En röst i det etnologiska samtalet har tystnat.