Gunilla var inte bara unik, som det stÄr i dödsannonsen. Hon var ocksÄ mycket annat: konsthistoriker, pedagog, organisatör, fÀrgstark, social, karismatisk, nyfiken pÄ det mesta, sÀrskilt pÄ modern konst, och intensivt verksam i mÄnga sammanhang. I Upplands konstförening och Anna-Lisa Thomsons stiftelse var hon lÀnge en drivande kraft. Det var hon som ledde urvalet av konstverk för konstföreningens lotterier, en viktig del av föreningens marknadsföring. MÄnga Àr ocksÄ de unga, kvinnliga konstnÀrer, som har Gunilla att tacka för ett sakkunnigt urval av stiftelsens stipendiater.
I sina konstkurser samlade hon mĂ„nga konstintresserade elever, och mĂ„nga av hennes elever följde med pĂ„ de studieresor som hon arrangerade i anslutning till kurserna. Resorna gick inte bara nĂ€stgĂ„rds (GĂ€vle, VĂ€sterĂ„s, Norrköping, Kalmar, etc.), utan ocksĂ„ till andra lĂ€nder: Finland, Norge, Danmark, Lettland, Litauen, Tyskland-Frankrike-Holland, ja ocksĂ„ USA och Mexico. Ăverallt guidade Gunilla med sakkunskap, ofta förberett genom rekognoscering pĂ„ plats.
Som naturligt Ă€r har bland Gunillas flitigaste elever och ressĂ€llskap formats en inre krets, âKonstgĂ€ngetâ, som stĂ„r bakom dessa rader och som rĂ€knar sig till Gunillas och Leifs nĂ€rmaste vĂ€nner. Ăven i vĂ€nkretsen var Gunilla en ledande kraft, som samlade oss andra till samvaro i stĂ€ndigt nya projekt. I ett sĂ„dant projekt för inte sĂ„ lĂ€nge sedan var Gunilla sjĂ€lv den uppvaktade personen, nĂ€r âKonstgĂ€ngetâ i vĂ„ras samlades pĂ„ Landsorts fyr för att, tillsammans med Leif, hylla Gunilla pĂ„ 80-Ă„rsdagen. Som det blev fĂ„r vi se tillbaka pĂ„ denna ganska strapatsrika, men mycket lyckade, expedition som ett avslutande crescendo i vĂ„r samvaro med Gunilla. Frid över hennes minne.