Gunvor Kjellström kom som ung lärare till Katedralskolan i början på 1960-talet. Hennes ämnen var då engelska och franska. När vi träffades 1970 undervisade hon emellertid i engelska och tyska och det blev hennes undervisningsämnen ända fram till pensioneringen 1998. Hon var en lika framstående lärare i alla tre språken men innerst inne älskade hon franska och underhöll sina kunskaper i detta språk. Hon fortbildade och förkovrade sig kontinuerligt under alla år som hon arbetade på Katedralskolan.
Gunvor hade sina rötter i trakterna kring Västervik och hon behöll sin dialekt hela livet men när hon talade sina undervisningsspråk, och det gjorde hon som en infödd, hördes inte ett spår av denna distinkta dialekt.
Som lärare var hon framgångsrik och oerhört omtyckt av eleverna. Den nya gymnasieskolan är tyvärr så konstruerad, när det gäller de teoretiska studievägarna, att man som elev måste välja bort ämnen kontinuerligt. Detta gäller särskilt de moderna språken. Det finns dock en möjlighet att fortsätta att läsa ett språk som så kallad utökad studiekurs, vilket ju innebär att man lägger på sig en utökad arbetsbörda. Många elever som hade Gunvor i tyska valde att läsa utökad studiekurs, därför att de älskade henne som lärare. Hennes undervisning var fylld av glädje, humor och nyfikenhet – men också av en hög grad av kunskaper och färdigheter. Ofta innehöll lektionerna sång och musik och hon förmedlade en stor portion kulturkompetens om målspråksländerna. Hon var kort sagt en fantastisk språklärare.
Som kollega var hon en mycket fin arbetskamrat, omtyckt av alla. Där vilade inga ledsamheter, om man hörde skratt och glada röster från lärarrummet var sannolikt Gunvor i närheten och deltog i samvaron.
Nu finns inte Gunvor bland oss längre. Jag talar för otaliga elever och tidigare kolleger när jag uttrycker en stor tacksamhet för hennes gärning som lärare på Katedralskolan.
Nej, hon behövde verkligen inte ångra någonting, när hon såg tillbaka på sin lärargärning!