För den inre kretsen ”Hasse i Gräna” före detta lantbrukare i trettio år på Gräna Gård som har funnits i familjens ägo sedan 1866. En mycket vackert belägen jordbruksfastighet invid sjön Ekoln, som för övrigt är Mälarens nordligaste fjärd.
Undertecknad lärde känna Hans under en lunch inbjudna av Röda Kors-kretsens damer för ett antal år sedan. Vår kontakt kom att fördjupas till vänskap och på senare år med täta samtal per telefon på grund av pandemirestriktioner.
Hans en kraftkarl i yngre dagar och till lika delar mekaniker av traktorer, bilar och jordbruksmaskiner. Kontrakt med Volvos återförsäljare möjliggjorde inköp av utrangerade lastbilar. Motorer och växellådor reparerades och skeppades till asiatiska länder, chassin byggdes om till traktorsläp och blev kvar på svensk mark. Arbetet utfördes under den del av året när lantbruket inte krävde full kraft. Det mekaniska handlaget tog lika stor plats hos Hans som intresset för skogen, spannmål och rapsfälten.
En sommar var åskväder ett gissel i bygden. Blixten tog gårdens nyrestaurerade ladu- och verkstadsbyggnad och slog Hans till marken, men han reste sig tog nya tag och återuppbyggde maskinhall och verkstad året därpå.
Tillsammans med alltför tidigt bortgångna hustrun Anna-Lena var den årliga utflykten till Kanarieöarna en viktig del av familjens liv.
En vis man, god vän och samtalspartner har gått ur tiden, sorgen bränner, vänner försvinner och leden glesnar. Den närmsta tiden kommer jag att vända blicken snett uppåt och erinra mig våra kloka samtal.