Hans Sjöström (1926-2023)

Hans växte upp i Stockholm och var son till snickarmästaren Oscar Sjöström och Anna f. Ångman, sköterska. Han hade en yngre syster Elisabet och kusinen Inga-Maj som växte upp i hemmet och var som en storasyster.

Hemmet var präglat av en djup tro och det var därför inget stort steg för Hans att studera till präst. Utbildningen skedde i Uppsala med prästvigning 1953. En del av utbildningen var förlagd till Göteborg där han hade den ofattbara turen att träffa sin blivande fru Birgitta Hagström i kretsen runt den kristna studentföreningen, han var med i kören som hon ledde.

De gifte sig 1952 och största delen av prästgärningen utfördes sedan i Uppsala, bl.a. i Domkyrkan men framför allt i Vaksala församling, där Hans var kyrkoherde från 1976 och samtidigt kontraktsprost fram till pensioneringen. Han var också student-, fängelse- och sjukhuspräst i perioder. 

Han arbetade mycket för samarbete mellan de olika religionsyttringarna, för de homosexuella prästernas rättigheter, för en försonlighet i genusfrågor, tolerans för oliktänkande.

Hans var en omtyckt lärare i prästutbildningen vid Pastoralinstitutet under många år i homiletik (hur man predikar) och favoritämnet själavård, där han själv var mycket aktiv med egna samtal och som mentor hela livet. 

Att formulera sig i text och tal har varit viktigt. Han skrev ett par böcker men framförallt har han medverkat i tidningar och tidskrifter med texter, debattinlägg och recensioner. Han var också en tid förlagsredaktör på bokförlaget Verbum och redaktör för Vår Kyrka. Senare i livet skötte han stadsdelstidningen Runstenen i Stenhagen och var ordförande för Emeriti-kretsen.

Böcker och läsning har varit den stora passionen genom livet, dessutom fanns musiken nära både i hemmet och på konserter och han var också mycket sportintresserad. Andra intressen var frimärkssamlande och bokbinderi.

Intresset för människor ledde till en stor bekantskapskrets och han trivdes i samvaron såväl i arbetet som med släkt och vänner, i vardag som vid fest. Alla händelser i familjen uppmärksammades noga och han hade stor omsorg om sjuka och ensamma vänner.

Med ett alltid glatt och positivt sinne fick han ett långt, gott och rikt liv.