Harald Bohlin (1934--2023)

Vår vän och granne, Harald Bohlin, har lämnat Edlingska gården för sista gången. När vi flyttade till gården för drygt tjugofem år sedan fick vi genast kontakt med Harald, som generöst och kunnigt berättade om husets historia och dess tidigare invånare, däribland häradshövding Edling, Karin Boye, Bo Bergman och studenterna i rummen på vinden, de s k vindianerna. 

Harald var hela sitt vuxna liv trogen Edlingska. När han år 1954 skulle påbörja sina universitetsstudier fick han överta sin äldre bror Folkes studentrum på vinden och då han så småningom träffade Gunilla och de bildade familj flyttade han ner en trappa för att, efter ytterligare några år, bosätta sig i den vackra våningen på bottenplanet. 

Med Harald och Gunilla som sammanhållande kraft fann vi oss direkt till rätta i huset. Vänlighet och hjälpsamhet var utmärkande drag hos Harald. Spänstig och snabb gick han regelbundet till ett äldreboende för att läsa tidningen för en gammal vän som förlorat synen. När han läste dagstidningar noterade han ofta vad som kunde intressera vännerna, klippte ur och delade med sig. 

Harald förde också glädje med sig i vänners lag. På de årliga kräftskivorna var det han och Gunilla som stod för sånghäften och snapsvisor och som ledde vår sång. Harald hade sjungit i Allmänna sången, OD, UAK och han underhöll oss gärna med gluntsång. 

Men mest av allt var det familjen och släkten, som var navet i Haralds liv. Han släktforskade och hade ett stort arkiv av material över familjerna Bohlin och Kolmodin. Det mesta förvarades i ett förråd i gårdshuset. Vi kommer att sakna hans välbekanta steg över gården på väg till eller från arkivlådorna. Vi tänker också på Gunilla, Anna och Erik, som med kärlek och omtanke gjorde det möjligt för honom att få sluta i det hus där han bott i drygt sextioåtta år. Frid över hans minne.