Harry var lantbrukarson från Stavhult i Småland, men bodde nästan hela sitt vuxna liv i Uppsala. Han tog sin agronomexamen och anställdes vid Lantbrukshögskolan i Uppsala 1970 där han sedan under mer än 40 år ägnade sig åt forskning och undervisning om mark och vatten.
Forskningen ledde fram till en doktorsavhandling 1984 och han utsågs till statsagronom i hydroteknik vid Sveriges lantbruksuniversitet. Harry var en mycket uppskattad chef för Avdelningen för hydroteknik i 25 år och även prefekt för Institutionen för markvetenskap i 12 år.
Harry hade många internationella kontakter under sin karriär, särskilt med universitetet i Kaunas i Litauen där han också blev utsedd till hedersdoktor 2004. Många är vi som haft förmånen att ta del av Harrys gedigna kunskaper inom jordbrukets vattenfrågor i hans egenskap som lärare och föreläsare, ledamot i Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien i över 20 år och som en mycket engagerad ordförande i Hydrotekniska sällskapet under många år.
Engagemanget för de hydrotekniska frågorna försvann inte för att Harry gick i pension utan han var fortsatt inblandad på olika sätt, bland annat i det aktuella Slussen-målet om Mälarens reglering och effekterna på jordbruksmarken av tunneln genom Hallandsåsen. Han hade dock som pensionär mer tid för andra intressen som sport (Harry var i yngre dagar en mycket bra fotbolls- och bandyspelare), släktforskning, historia, litteratur, konst, antikviteter och gamla motorcyklar.
För oss var Harry en person som alltid var ”reko” och som man alltid kunde fråga om råd. Under sin tid som prefekt uppvisade han också en osannolik förmåga att noga lyssna på allas synpunkter och därefter fatta beslut som alla var nöjda med. Vi är många som nu sörjer och saknar en mycket god vän och kollega.