Helen och jag kom nästan samtidigt till Carolina. Jag började där 1954 och Helen året efter. Vi fann varandra omedelbart.
Allteftersom åren gick levde vi våra liv sida vid sida. Vi delade varandras bekymmer och glädjeämnen under livets gång, vi deltog i Carolinas utveckling från ett traditionellt bibliotek till en omfattande digital verksamhet med internationella databaser, och när tiden var mogen gick vi i pension.
Vi upptäckte att vi faktiskt hade samma minnen från uppväxten i Stockholm, fastän vi ännu inte kände varandra då. Framförallt kunde vi samtala med varandra om allting. Vi såg livet ut samma andliga perspektiv. Helen hade en fantastisk inlevelseförmåga, en snabbhet i uppfattningen, en intuitiv förståelse, ett andligt djup och ett befriande sinne för humor. Det var en fröjd att diskutera med henne.
Nu blir tillvaron tom utan Helen.