Något år efter pensionen från sin yrkesverksamma tid som amanuens och sedan intendent vid Upplandsmuseet blev 2003 Helena Harnesk medlem i Bondkyrko hembygdsförening, och kort därefter vice ordförande. Hon ville inte bli ordförande, eftersom hon då ”inte kunde tänka på något annat än Stabby prästgård”. Trots hennes val av formell roll, kände vi i alla lägen hennes starka engagemang för husen och föreningen!
Med Helena kom den tydliga kulturbäraren, drivande, engagerad, ambitiös och kraftfull. Vi arbetade tillsammans med någon som hela sitt liv haft Uppsala i sitt hjärta, berättat om och skrivit böcker om staden, lett minnesvärda stadsvandringar.
Helenas författarskap innehöll teman från Uppsalaförfattare och konstnärer och Uppsalaarkitektur. En liten pärla beskriver Axels besök i Domkyrkan tillsammans med mormor.
Hennes engagemang gällde stort som smått: Helena sökte och beviljades ofta ekonomiska medel för byggnadsvård. Lika lyckosam var hon i att för några år sen rädda prästgårdens brygghus från förfall. Tillsammans med likasinnade skrapade hon färgflagor på fönstren och hittade tidstrogna tillbehör. Hon bidrog också personligen ekonomiskt. Inför 80-årsdagen önskade hon och fick pengar till underhåll av prästgården.
De årliga arbetsdagarna var Helenas idé och leddes av henne. Då städades husen ute och inne i gemenskap och upptäckarglädje. Hennes kreativitet fanns med: Plötsligt en dag berikades Stabbygårdens tambur med ett fotokollage över den sista arrendatorn och ladan fick ett skyltskåp.Viktigt för Helena var att prästgården användes praktiskt: kvällsprogram, uthyrningar till fester och minnesstunder och inte minst kaféet. Och på vasaloppssöndagen en mycket omtyckt bakdag där vi använder den vedeldade ugnen till, enligt Helenas idé, uppländskt bröd.
Vi saknar henne och kommer att fortsätta arbetet och utvecklingen i Helenas fotspår.
För Bondkyrko hembygdsförening