Helena Harnesk (1938–2023)

Helena Harnesk har haft en enastående stor betydelse för Upplandsmuseets utveckling men också för oss arbetskamrater som under många år arbetade tillsammans med henne. Vi vill därför helt kort teckna hennes minne.

Redan i samband med Upplandsmuseets uppbyggnadsskede som provins- och stadsmuseum i Akademikvarnen fick Helena sin första tjänst som amanuens. Under landsantikvarie Nils Sundquists ledning grundlades hennes stora intresse för Uppsalas och Upplands historia men också hennes medvetenhet om museet som kunskaps- och bildningsinstitution.

På 1960-talet revolutionerades museernas utställningsverksamhet och de pedagogiska ambitionerna ökade radikalt. En självklar målgrupp var skolan. Helena engagerade sig helhjärtat i denna omvandlingsprocess, såväl på hemmaplan som nationellt. När museiledningen tilldelade henne tjänstetiteln museilektor kunde hon koncentrera sig på nya, moderna basutställningar, pedagogiska årskursanpassade program, nära samarbete med skolan och även fortbildning av lärare. Vi minns Helenas nydanande, genomarbetade och omfattande basutställningar Naturen i Uppland och Vårt Uppsala.

Helena såg till den samlade museiverksamheten ur ett källkritiskt perspektiv. Metodiskt noggrant och ifrågasättande granskades den kulturhistoria som museet förmedlade. Därför blev även föremål- och bildsamlingarnas tillgängliggörande och klassifikation frågor som hon tidigt engagerade sig i.

Hennes långa yrkesgärning präglades av sanningslidelse, tydlighet, ett visst mått av stränghet samt högt ställda krav på kvalitet och estetik.