Helena Harnesk, var en av en av Uppsalas kulturpersonligheter. Under hela sin livstid verkade hon för att synliggöra Uppsalas historiska och kulturella arv. Hon verkade inom Upplandsmuseets ram, från hennes första tjänst som började i november 1963 tills att hon lämnade som pensionär 2003.
Helena synliggjorde Uppsala för en stor publik genom utställningar, föredrag, stadsvandringar, mängder av tidningsartiklar, bl.a. i UNT, ett stort antal böcker om Uppsalas historia, arkitektur och konstnärer, ofta i samarbete med andra. En bok handlade om Linné och gavs ut till Linnéjubileet för ett par år sedan.
Hon bodde hela sitt liv på olika adresser i Luthagen och växte upp i ett hem som präglades av språk.
Helena var mycket språkkunnig och hade ett stort intresse för franska. Hennes första make, Jean, var fransman, arkitekt och arbetade i Uppsala. Tillsammans med Jean gjorde hon på den tiden äventyrliga resor i Asien, där de reste med buss, tåg och jeep genom bergstrakter och öknar, övernattade i enkla hyddor och hus och upplevde de ursprungliga och opåverkade samhällena och kulturen. En tid var hon med Jean bosatt i Japan. Även under senare år lockades hon av äventyrliga resor, bland annat besökte hon för några år sedan, Burkina Faso, ett ökenland söder om Sahara.
Efter att hon skiljt sig från Jean gifte hon om sig med Karl-Johan (Eklund), som var arkeolog och sedermera länsantikvarie i Uppsala. Med Karl-Johan fick hon två barn, Maria och Anders. Dessa båda betydde mycket för henne när hon blev äldre. Hon talade ofta om dem, besökte dem så ofta hon kunde, samtidigt som hon fick mycket utbyte, och nödvändig hjälp, av de båda med att handla och sköta livets nödtorft. Hon kunde inte nog betona vilken betydelse för henne hennes båda barn hade.
I sällskapslivet var hon omtyckt och populär. Hon var en del i det så kallade ”singelgänget”, en grupp ensamstående som ofta tillbringade större helger tillsammans. Hon var också aktiv i Bondkyrko hembygdsförening som har ansvar för bland annat Stabby prästgård. Hon var aktiv i styrelsen och deltog i alla görmål kring prästgården, från baket av tunnbröd i den vedeldade ugnen till fönsterrenovering och kaffeserveringen i prästgården och trädgården sommartid.
Intresset för den egna bygden och att dokumentera det näraliggande historiska arvet i Uppsala var främsta intressen för henne under hennes livstid.