Inga lämnade 1950 sin barndomsstad Luleå för att påbörja akademiska studier i Uppsala i genetik. Så småningom hamnade hon på Institutionen för Systematisk Botanik (numera Systematisk Biologi vid Institutionen för Organismbiologi), där hon disputerade 1970 på en avhandling om Anthoxanthum (dit vår vanliga vårbrodd hör).
Hennes senare forskarkarriär har varit inriktad på afrikansk bergsflora. Tillsammans med sin man Olov har hon varit både bidragsgivare till, och huvudkoordinator för, det stora projektet Flora of Ethiopia and Eritrea i åtta volymer. Hon har också under lång tid varit drivande i naturvårds- och bevarandefrågor, framför allt i östra Afrika, och då inte minst pekat på vikten av systematisk forskning och framtagandet av bra floror.
Hon har inspirerat många blivande botanister, såväl i Afrika som i Sverige och övriga Norden, genom sitt helhjärtade engagemang, sin pedagogik och sin känsla för ordning och reda.
Från 1976 till 2014 var Inga redaktör för institutionens tidskriftsserie Symbolae Botanicae Upsalienses, ett uppdrag som hon fullföljde med plikttrohet och kunnighet. När hon lämnade över rodret till något yngre kolleger, innebar det inte att hon drog sig tillbaka på sin kammare; nej, ända fram till slutet kom hon regelbundet till institutionen och arbetade.
Vi saknar hennes fysiska närvaro, även om hennes gärning lever vidare.