Ingrid föddes vintern 1931 i Warszawa, där hennes pappa Helmer var stationerad på uppdrag av Ericsson för att arbeta med utvecklingen av telefonnätet. Vid 1936 började Helmer dock känna på sig att något var i görningen och tog med sig familjen hem till Stockholm där de så småningom slog sig ner i Stocksund.
Efter studenten 1950 påbörjade Ingrid juridikstudier vid Stockholms högskola. Tidigt under studietiden träffade hon sin framtida make Åke på en dans, och de höll sedan ihop livet ut. Efter att Ingrid avlagt sin juristexamen satt hon sedan ting i Stockholm, innan Ingrid och Åkes tre barn föddes. Hon var sedan hemma med barnen och familjen flyttade först till Skelleftehamn, sedan till Linköping och slutligen till Uppsala i slutet av 60-talet, där Ingrid och Åke blev kvar resten av livet.
Efter att ha satt karriären på paus för att ta hand om barnen fick Ingrid jobb på Länsstyrelsen i Uppsala. Hon gick sedan över till Länsrätten, där hon de sista åren jobbade som rådman. Nuförtiden är majoriteten av rådmän i Sverige kvinnor, men det var långtifrån fallet när Ingrid tillträdde. Hon hade sedan studietiden - då hon var del av en väldigt liten andel kvinnor som studerade vidare - kämpat i motvind i en "mansdominerad värld". Genom att hjälpa yngre kvinnliga kollegor och engagera sig i Soroptimisterna så försökte hon bana vägen för en ny generation.
Ingrid var envis, okonstlad och ingen man satte sig på i första taget. Hon hade ett stort intresse för broderi och stickning och har genom åren producerat en ansenlig mängd sockor, julgardiner och broderade kuddar. Hon var även intresserad av hemslöjd och konsthantverk i stort och hade en särskild förkärlek för verk från barndomens Polen.
Ingrid dog två veckor innan sin nittionde födelsedag, som skulle ha firats med champagne, iskonvaljer, tårta och massor av choklad.