Ingrid Ridderstedt föddes i Stockholm 1935 om växte upp som enda barnet i familjen Olle och Gertrud Hansson. Efter realexamen jobbade hon på Kungliga generalpoststyrelsen och utbildade sig sedan till handarbetslärare.
Några år senare vigdes hon till diakon i Uppsala domkyrka 31 maj 1959 efter diakonutbildning på Samariterhemmet i Uppsala. Sin första tjänst hade hon i Sandvikens församling.
Som ung diakonissa utformade hon tillsammans med syster Marianne på Alsike kloster det speciella diakonemblem, som alla diakoner i Svenska kyrkan idag använder som ett halssmycke.
Som resesekreterare på Svenska kyrkans diakoninämnd var hon med och organiserade och ledde arbetet med att utveckla Diakonala året. Det var ett volontärår inom Svenska kyrkan, som blivit en viktig inspiration för många av dagens präster och diakoner. I vuxen ålder läste hon in en lärarexamen och en teol kand på Uppsala Universitet.
1974 gifte hon sig med framlidne prosten och kyrkoherden Lars Ridderstedt. Tillsammans fick de dottern Maria 1977. Under några år arbetade som församlingssekreterare i Björklinge pastorat.
Senare blev hon anställd på Svenska kyrkans mission i Uppsala, först på informationsavdelningen (bland annat med att ta fram material till Barn- och unga). Under många år var hon personalansvarig för missionärer och andra anställda i utlandstjänst. Hon tog väl hand om många utlandsanställda och gjorde flera utlandsresor för att på ort och ställe se hur verksamheten fungerade och för att stödja de anställda och hjälpa dem att lösa olika vardagsproblem.
Efter sin långa anställning på Svenska kyrkans mission engagerade sig Ingrid i Kvinnor för mission. Hon hade också ett starkt engagemang i församlingslivet i Danmarks Församling och föreningen Breidagårds vänner.
Ingrid var en rolig och mycket uppskattad medarbetare på många olika arbetsplatser. När hon fick frågan om att beskriva sig själv av UNT i en 75-årsintervju blev svaret: glad, energisk, plikttrogen, bra på att organisera och att administrera.
Hennes motto var: ta en sak i taget så blir det gjort.
Vi är nog många av hennes vänner som känner igen oss i den beskrivningen av Ingrid Ridderstedt.