Irena Cynkier (1941-2023)

Irena Cynkier överlevde Förintelsen. 
Hon föddes i en judisk familj i februari 1941 i den lilla staden Brody, som då tillhörde Polen, men som i dag ligger i Ukraina. I juli 1941 nådde de nazityska styrkorna staden i anfallet på Sovjetunionen. En hänsynslös förföljelse med avrättningar, arbetsläger, upprättande av ett getto och deportationer av judar till dödsläger följde.
Irenas mor lyckades i slutet av 1941 få hjälp att föra bort dottern från Brody. Irena smugglades till ett kloster som hörde till uniatiska katolska kyrkan där modiga nunnor gömde henne under resten av kriget. Irena döptes som kristen och fick ny identitet.

Modern, släktingar och judiska grannar mördades i Förintelsen. Fadern överlevde kriget. Han hade anslutit sig till Röda armén men efter kriget suttit i sovjetisk fångläger. 1947 lyckades han återförenas med sin dotter i Brody.
För Irena blev detta en chockartad upplevelse. Hon hade längtat efter sin mamma, men i stället dök det upp en främmande man som visade sig vara hennes far. Hon fick också veta att hon var judinna, en ny identitet som det tog tid att ta in.

Fadern och Irena fick 1957 tillstånd att lämna Sovjet. De flyttade till staden Gliwice i södra Polen, där Irena tog studenten och utbildade sig till elektroingenjör. 

Men Irenas flyktingöde slutar inte där. Den polska regimen inledde 1968 en antisemitisk kampanj, vilket fick tusentals judar att lämna landet. I november 1969 kom Irena som statslös flykting med färjan till Ystad. 
I Sverige skulle hon komma att stanna. Hon utbildade sig nu till kemist inom området kristallografi. Hon disputerade i ämnet i Lund men upptäckte att det var svårt att hitta ett jobb med sin bakgrund. Hon tvingades på nytt att utbilda sig, denna gång till yrkeshygieniker. Det här arbetet vid bl a Karolinska sjukhuset, som handlade om hälsa och arbetsmiljö, kom att sysselsätta Irena under perioden fram till pensioneringen.

Kärleken hade fört henne till Uppsala. 1996 gifte sig Irena Cynkier och Josh Thomas, hon en polsk judinna, han walesare med katolsk uppväxt.
Irena kom under årens lopp att engagera sig i judiskt föreningsliv. Maken Josh beskriver henne som ”glad och positiv”, och trots sina upplevelser ”sade hon aldrig ett ont ord om någon”, menar han.

När Irena gick bort var det många som inte kände till hennes ursprung. Vad vet vi om våra grannar när vi möter dem vid grinden eller i trapphuset?