I augusti somnade vår älskade vän Karin in efter en lång kamp mot cancer. Trots att hon var så sjuk ville hon in i det sista, med nyfikenhet och utan bitterhet, ta del av och engagera sig i sina vänners liv. Det var så Karin var, en omtänksam och varm person med plats för många i sitt hjärta.
Karin växte upp i Västerås, men det var Uppsala som blev hennes stad. Karins stora kärlek till naturen gjorde att hon 1989 började läsa biologi vid Uppsala universitet och det var där vi möttes. Hon blev snabbt, på sitt eget lågmälda sätt, en centralgestalt i det sociala liv som växte fram vid sidan av studierna. Som doktorand i populationsbiologi, även det vid Uppsala universitet, studerade hon virus hos grönfinkar. Under doktorandtiden knöt Karin många internationella kontakter och periodvis var hennes lägenhet knökfull av gäster som behövde husrum och guidning i Uppsalas akademiska liv. Efter disputationen år 2000 gjorde Karin postdoc vid Princeton University i USA där hon studerade mindre Darwinfinkar, vilket även ledde henne till forskningsvistelser på Galapagosöarna. En tid efter hemflytten till Uppsala 2003 lämnade Karin akademin för att arbeta som naturpedagog på Biotopia, ett jobb hon brann för fram till sin bortgång, och där hennes gedigna biologikunskaper, kreativa sinne och pedagogiska lekfullhet kom helt till sin rätt.
Karin hade många talanger och gåvor, men hennes superkraft var nog förmågan att se på livet med ett barns nyfikenhet och öppna sinne. Världen har blivit en tristare plats utan hennes finurliga tankar, kreativa intelligens och varma humor. Karin fattas oss men vi är djupt tacksamma för de tre decennier vi fick vara hennes vän. Vi känner Karins närvaro särskilt starkt i skogen - bland mjuka mossor, finurliga slemsvampar och höga susande träd hör vi hur hon förtjust fortsätter berätta om naturens alla små under.