Vi är många som sörjer vår kära Katriina; alla vi anhöriga och vänner. Hon lyckades få var och en av oss att känna sig speciell, tack vare sin förmåga att på djupet vårda vänskap.
Katriinas stora intresse för människor hon mött speglades i ett osvikligt minne för personers namn och utseende. Hon mindes platsen, tidpunkten, samtalet. Hennes minnesgåvor parades med ett även i övrigt skarpt intellekt. Hon var oerhört analytisk och gav sig aldrig innan hon verkligen bearbetat och förstått ett problem. Hon såg saker från olika infallsvinklar och fastnade aldrig i en förutbestämd mening.
Katriinas intellektuella förmågor balanserades av humor, nyfikenhet, kreativitet och ett stort intresse för olika konstformer. Hon var till sin person ödmjuk och pragmatisk, och kännetecknades av en stark känsla för egen och andras integritet. Öppen och osentimental är ord som ytterligare definierar henne.
Det Katriina framförallt utstrålade var genuin omtänksamhet och värme. Det märktes så tydligt i hennes relation till barnbarnen Rosalie och Caspian, som hon alltid månade om, läste sagor för, och till och med under pandemiåren påhittigt lekte med över internet. Det var en stor sorg för henne att hon under den tiden, p g a smittorisk, inte kunde vara riktigt nära familjen. Hon organiserade ändå många stunder då de kunde träffas på lite avstånd, och fotografier och filmer förgyllde hennes vardag.
Katriinas estetik yttrade sig i en intuitiv men också genomtänkt stil i klädval och i möblemang och konst i hemmet. Det gällde även tillsynes vardagliga ting, som hur middagsbordet skulle dukas. Hon tappade aldrig omsorgen om sitt yttre och höll huvudet högt in i det sista.
Katriina och jag träffades för mer än 45 år sedan, inte så lång tid efter att hon kommit till Sverige från Finland. Vi har hållit kontakt mer eller mindre intensivt över åren, och när vi väl suttit mitt emot varandra på ett café har det bara varit att ta upp tråden där vi slutade förra gången. Vi har skrattat mycket, vi har diskuterat allvarliga och existentiella frågor. Ofta slingrade sig samtalet iväg med många associationer och utvikningar. De senaste åren, när vi huvudsakligen har skrivit till varandra, har det ibland blivit långa samtalstrådar, ibland bara ett fotografi från trädgården, en bild på barnbarnen eller en emoji.
Någon har skrivit: ”Det saknas en pärla i mitt halsband”. Nu får vi som är kvar skapa en ny, äkta och skimrande pärla av våra minnen av Katriina.