Kerstin Berglund, en sann kulturperson, har lämnat oss. Kerstin flyttade in 1980 i vårt hus på Vasagatan 3, påhejad av Anders Diös som hävdade att ”det huset är det bästa jag byggt”. Med hjälp av familj, grannar och hemtjänst kunde hon bo kvar i sitt älskade hus fram till sin död.
Kerstin hade utmärkt kännedom om sina grannar, deltog i föreningens alla aktiviteter och ställde till med årliga adventsträffar med julsång och saffransbröd. Hon anlitades dessutom av vissa av oss och blev något av familjepräst.
Kerstin hade ett enormt nätverk av vänner, cirklar och sällskap, som hon livligt odlade. Kerstins stora intresse var att samla människor kring sitt bord och vi grannar slutade aldrig att häpna över de långa rader av gäster som passerade genom vår grind, oftast flera gånger i veckan, på väg till någon tillställning hos Kerstin. Gemensamt för hennes ”salonger” var att hon samlade så många gäster som kunde rymmas runt borden och hon bjöd på hemlagad förtäring och sång. Genom att inbjuda sina gäster till sång och musik bidrog Kerstin till att hålla visskatten från förr levande. Vi hoppas någon tar vid nu och ser till att Kerstins gamla stenciler med text och noter inte försvinner.
Kerstin var en utmärkt pianist och vid våra årliga adventsträffar sjöng vi alla gamla julsånger till Kerstins ackompanjemang. Kerstin, som började sin bana som lärare, brukade på lärarinnevis introducera sångerna med anekdoter om deras tillkomst innan vi alla klämde i och sjöng. Sedan avslutades det hela stämningsfullt med att Kerstin spelade solo.
Kerstin hade också ett stort internationellt engagemang t ex i Kenya och Estland och hon ordnade många insamlingar där vi grannar också kunde bidra.
Vi som hade glädjen att vara hennes grannar, och på senare år utgjorde litet av hennes ”församling”, kommer att minnas Kerstin med värme, tacksamhet och glädje.