Kerstin började arbeta som lärare på Linnéskolan, där blev hon också studierektor. Hon blev därefter biträdande rektor på Katedralskolan där hon verkade till sin pensionering. Under tiden som lärare var hon också verksam som förtroendevald inom Svenska Facklärarförbundets styrelse.
På Katedralskolan hade hon i omgångar det pedagogiska ledningsansvaret för Barn- och fritidsprogrammet och Samhällsvetenskapsprogrammet. Hon skötte sina arbetsuppgifter på ett i alla avseenden föredömligt sätt. Det var en stor glädje att arbeta tillsammans med Kerstin Ljungkvist för man kunde vara säker på att hon hade gjort sitt yttersta för att åstadkomma ett så bra resultat som möjligt av det hon föresatt sig.
Det var det inte bara jag kände, det kände också de elever som hon hade ansvaret för och de lärare som hon arbetade tillsammans med. Hennes förmåga att sprida arbetsglädje och trivsel omkring sig var särskilt betydelsefull under de ekonomiskt besvärliga tider som vi upplevde på Katedralskolan under 1990-talet och de första åren på 2000-talet.
Kerstin Ljungkvists främsta prioritet som skolledare var alltid eleverna, deras studier och deras trivsel. Hennes inställning var att elever som trivs och mår bra i skolan också når bra resultat när det gäller studierna. Det var också en filosofi som hon förmedlade till ”sina” lärare som undervisade på de program som hon hade ansvaret för.
De tusentals elever som Kerstin Ljungkvist mött under sitt långa yrkesliv och de lärare som hon arbetat tillsammans med har anledning att känna stor tacksamhet. Genom sina insatser bidrog hon till att ge alla – elever, lärare och övriga medarbetare på Katedralskolan – de bästa förutsättningar att lyckas under den tid de tillbringade på skolan.
Hennes minne är för alltid en del av Katedralskolans månghundraåriga historia.