Kjell levde ett tillbakadraget liv, där naturupplevelser var viktiga. Han var en allmänbildad person med varierade intressen. Leksands ishockeylag, politisk historia, irländsk folkmusik, fisketurer på Vällen och fågelskådning vid Dalkarlskärret fanns bland hans nöjen.
De senare åren i arbetslivet arbetade han som vaktmästare och elevassistent på Bergaskolan i Uppsala. Hans kamratliga sätt gjorde honom uppskattad av elever och kollegor.
Kjell växte upp i Skinnskatteberg. Sina första arbeten hade han i faderns skomakeri och skoaffär och senare på ortens sågverk. Naturintresset förde honom till biologistudier i Uppsala. Men ett tillfälligt arbete på dåvarande Farmeks slakteri ledde till fast tjänst där.
Snart valdes han till fackliga uppdrag för livsmedelsarbetarna. År 1989 valdes han till ordförande i Livs avdelning 7. Från 1995 till 2002 arbetade han som ombudsman där. Bland våra minnen av honom finns hans optimistiska fras ”ja, det vore väl inte helt fel om ...”. Hans livssyn byggde på visionen om arbetarklassens frigörelse, en vision han lågmält uttryckte på skilda vis.
Kjell hade en förkärlek för att gå i träskor så ofta han kunde, men på förbundets kongress var det inte möjligt.
Ett för oss oförglömligt minne var, när han som ledare för en veckas facklig grundkurs, skulle leda sina kamrater per kanot uppströms Voxnan. Det blev en kanotvandring i lågvatten. Kursen döptes till ”På grund med Kjell”. Som resultat fick deltagarna en effektiv träning i kamratskap och solidaritet.
Kjell var ingen beundrare av moderna medier. Han såg dem som besvärande påfund. Helst samtalade han direkt med människor. Att fälla onda ord om någon ingick inte i hans vanor. Vi vänner har många fina minnen av vår vänlige kamrat.