Lars Bäcklund växte upp och tog studenten i Gävle och kom 1951 till Uppsala och påbörjade sina medicinska studier här. Han skrevs in på G-H nation där hans pianisttalanger togs till vara liksom hans förmåga att organisera när han blev 1Q och senare hedersledamot.
I grannkvarteret låg Regnellianum, som kom att bli hans första vetenskapliga hem. Jag lärde känna honom där 1953. Han var en noggrann amanuens och forskare och 1963 disputerade han på en fysiologisk studie av urinledaren och blev därefter docent.
När institutionen för klinisk fysiologi etablerades vid Akademiska sjukhuset under professor Gunnar Ströms ledning kom Lars att få sitt andra vetenskapliga hem där. Han var en mycket uppskattad fysiolog med stora och grundliga kunskaper inom den kliniska fysiologin. Vi blev kollegor vid sjukhuset och vid min disputation var han min 2:e opponent och som sådan noggrann, omutlig och vänlig. Vi kom sedan att under många år att forska tillsammans och då studera människans hjärtvolym med radiologiska och fysiologiska metoder.
Vi hade även ett omfattande samarbete såväl fackligt som i den medicinska fakultetsnämnden, när jag var dekanus, samt i Uppsala läkare förening, där Lars under många år var dess skattmästare. En viktig uppgift i en nästan 200 år gammal förening med stora tillgångar.
Lars Bäcklund deltog synnerligen aktivt i kommunalpolitiken och var under en tid kommunfullmäktiges ordförande.
I alla sina funktioner var han en samvetsgrann, pålitlig och objektiv person som alltid gjorde sitt bästa.
Jag minns honom som en mycket god vän och kollega och saknar honom och deltager i hans hustrus och familjens sorg.