Lars växte upp i Sundsvall och blev tidigt intresserad av natur och miljö. Intresset ledde honom till agronomutbildningen och sedermera doktorandstudier i ämnet ogräsbiologi inom kunskapsområdet växtodlingslära vid Sveriges lantbruksuniversitet. Under studierna engagerade han sig i föreningslivet och särskilt i miljöfrågor. Efter disputationen kom Lars till Naturvårdsverket för att bland annat arbeta med frågor om GMO.
År 1998 anställdes han för att arbeta med forskningsfrågor vid dåvarande Jordbruksdepartementet och blev Regeringskansliet trogen till pensioneringen. Under sin tid i Regeringskansliet var Lars även engagerad i frågor som rörde biologisk mångfald, genetiska resurser och miljö. Han medverkade i organisationskommittén för en ny myndighetsstruktur för den statliga FoU-finansieringen som trädde ikraft 2001 samt i arbetet med flera forskningspropositioner.
Lars deltog i konferenser om Cartagena-protokollet och var bland annat på plats i Cartagena och Montreal, samt var involverad i förhandlingarna om EU:s strategi för biologisk mångfald. Lars var vetgirig och ville vara uppdaterad på de senaste forskningsrönen, vilka han generöst delade med sig av till oss kollegor. En frågeställning kunde sluka hans intresse så att han glömde både tid och rum.
Vi, som var hans kollegor, uppskattade mycket hans allmänbildning, engagemang och finurlighet. Hans "komihåg" var något utöver det vanliga och vi var många som gärna diskuterade med Lars, som alltid hade glimten i ögat.
Lars högsta prioritet var alltid familjen och deras väl och ve. På helgerna var de ofta på utflykter i skog och mark eller på vintern i skidbacken och i spåren. Stor del av somrarna tillbringades i stugan utanför Sundsvall eller hos svärföräldrarna i Östergötland.