Lena var dotter till författaren Edith Unnerstad och hennes man ingenjören Arvid Unnerstad. Hemmet var fullt av böcker och Lena lärde sig själv att läsa vid bara fyra års ålder. De sista åren blev hon helt blind och hon sa: jag har läst i hela mitt liv och nu ser jag inte bokstäverna längre.
I sin ingenjörsfirma experimenterade Arvid Unnerstad med tevesändningar. Som hallåa hade han sin vackra dotter Lena, hon med den mjukaste altröst jag hört. Men någon professionell hallåa blev det inte av Lena, i stället studerade hon språk i Uppsala och gifte sig så småningom med diplomaten Cai Melin. Språkintresset hade de gemensamt och tillsammans översatte de en av världens mest berömda böcker, Spionen som kom in från kylan av John Le Carré och även en blivande nobelpristagare, Patrick Modiano, hans bok Place de l’Étoile. Cai tjänstgjorde bland annat i Madrid, där Lena tränade upp sin spanska till fulländning. De bodde också i Köpenhamn en tid och Lena sa att det danska språket var världens vackraste!
Isabel Allende gjorde succé med Andarnas hus och Lena blev hennes översättare. Sen länge bodde hon i Stocksund, skild från Cai, och hade börjat arbeta på SVT med översättningar och med administration av översättningsuppdrag. En man som Lena lärt känna i Uppsala försökte sig på en översättning som Lena tvingades underkänna. Han hette Sven Anér och snart var de gifta. Tillsammans skrev de reseböcker från Australien och Lena fick glädje av sin säkra litterära stil.
Lena undervisade i översättningsteknik med inriktning på spanska vid Stockholms universitet och blev, till sin förvåning, en mycket uppskattad pedagog. Bland andra lärde hon känna Hanna Axén som hon kunde rekommendera som Isabel Allendes fortsatta översättare.
Vi saknar en synnerligen yrkesskicklig översättarkollega som inspirerat många av oss till detta besvärliga och roliga, helt nödvändiga yrke.