Magin Rovira (1934–2022)

Jag hade förmånen att växa upp nära familjen Rovira och Magin var en naturlig del av min uppväxt. Hos Roviras var det välkomnande och högt i tak. Magins katalanska bakgrund innebar en del exotiska inslag som att de åt biff med chips och ibland drack läsk till maten, vilket var häpnadsväckande på 70-talet. Mindre populärt var Magins pannkakor som han stekte i olivolja. Den resliga och färgstarka journalisten Annika var hans stora kärlek och den som dominerade i hemmet medan Magin höll en lägre profil. Om någon tror att det berodde på blygsamhet så kunde inget vara mer fel. 
Magin var en man som visste sitt värde och gärna berättade om olika äventyr och vad han uträttat. Han hade ett händelserikt liv att ösa ur: hur han som 2-åring förlorade sin pappa och farfar i spanska inbördeskriget, hans fattiga uppväxt i kloster, hans inhopp som läkare i någon latinamerikansk djungel (jag borde ha lyssnat mer uppmärksamt!), hans arbete vid spanska ambassaden, hans år som gallerist i Stockholm, hans arbete som bibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek, hans bibliografi över den spanske musikforskaren Rafael Mitjana, för att inte nämna alla de otaliga fotbollsresor han arrangerade för att se sitt älskade Barça på Camp Nou tillsammans med likasinnade.
Magin hade många intressen, var full av idéer och hade en och annan räv bakom örat. En karismatisk man som var allt annat än lagom och allt som oftast visste bäst. Återkommande teman var konst, kultur, mat och fotboll. Vi är många som fått njuta av hans fantastiska paella, som han okaraktäristiskt nog själv aldrig var nöjd med. Allra viktigast var dock hans älskade stora familj och han trivdes som bäst när han var omgiven av barn och barnbarn. De var hans stolthet. Trots hälsoproblem var han aktiv till slutet. Sista dagen i livet tog han tåget till Stockholm och åt lunch med katalanska vänner innan han steg på pendeln för att åka hem till en av döttrarna. Till mångas sorg kom han aldrig fram. Vi är många som saknar och sörjer Magin och som samtidigt är djupt tacksamma över att ha fått finnas i hans närhet.