Maj-Britt Johansson (1955–2021)

Maj-Britt Johansson var professor i skoglig marklära och var tidigare verksam vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala. Hon var uppväxt i Hälsingland och gick på gymnasiet i Sandviken.

Maj-Britt utsågs till rektor 2008 och efter den inledande sexårsperioden förlängdes hennes uppdrag med ytterligare tre år. Hon slutade i juni 2017, samma år som Högskolan i Gävle firade sitt 40-årsjubileum.

Hon var en mycket engagerad och uppskattad rektor som arbetade hårt för Högskolans bästa. Hållbarhetsarbetet var viktigt genom visionen En hållbar livsmiljö för människan som genomsyrade verksamheten. Hennes tid präglades av stark tillväxt i antal utbildningar och studenter. Det satsades mycket på studentrekrytering. När Maj-Britt slutade hade Högskolan ett av de starkaste söktrycken bland landets högskolor. En position som har vidmakthållits under senare år.

Forskarutbildningen stärktes och under hennes ledning fick Högskolan i Gävle egna forskarexamensrätter, 2010 inom profilområdet Byggd Miljö och 2012 inom profilområdet Hälsofrämjande arbetsliv. Några år senare kunde de första egna doktorerna examineras. Idag har Högskolan över 100 egna doktorander.

Högskolans och länets utveckling är intimt sammanlänkade. Maj-Britt framhöll alltid betydelsen av samverkan och drev på utvecklingen av akademins kontakter med näringslivet och övriga samhället. Det berättas om när Maj-Britt och dåvarande landshövdingen, Barbro Holmberg, var ute och plockade lingon i de björnrika hälsingeskogarna. För att hålla björnarna borta talade de oavbrutet med varandra och som ett resultat av samtalet föddes idén om ett samverkansforum som kallas Forskarna på Slottet. Vi har byggt vidare på samarbetet som då initierades, där högskola, länsstyrelse, regionen, samt näringsliv och offentlig sektor får mötas under inspirerande former på Gävle slott.  

Maj-Britt Johansson såg tidigt betydelsen av distansundervisning som i ett län som vårt, med låg utbildningsnivå, blir ännu viktigare för att underlätta för högre studier och för att säkra länets kompetensbehov, fortsatta tillväxt och attraktionskraft. Att Högskolan låg långt framme inom detta område fick vi också nytta av under pandemins inledning.