Medicine doktor Margaretha Eriksson, Uppsala, har efter en kort tids sjukdom avlidit och lämnat många kollegor och vänner med stor sorg och saknad.
Margaretha kom från Ringarum och började studera vid Uppsala universitet, bl. a. historia och idé- och lärdomshistoria.
Hennes intresse för medicin gjorde att professor Gösta Tibblin rekryterade henne till den nystartade Institutionen för Allmänmedicin vid Uppsala universitet. Hon skrev sin avhandling om födelseviktens betydelse för framtida sjuklighet i hjärtkärlsjukdom och cancer. Materialet för hennes avhandling utgick från studien 1913 års män i Göteborg.
Margaretha var studierektor och bidrog på många sätt till att utveckla forskningen inom allmänmedicin i Uppsala och kringliggande regioner och hade även goda kontakter med allmänmedicinare på Island.
För vänner och kollegor inom allmänmedicingruppen har hon alltid varit ”Maggan”, vilket fångar den personliga och nära kontakt vi kände. Maggan var alltid en inspirerande samtalspartner och människa. Hon hade tid för oss, hon var alltid öppen, glad och positivt nyfiken på det mesta. Man kände att hon brydde sig om var och en av oss. Man blev glad och fick energi av att samtala med henne.
Efter pensioneringen fortsatte hon att hålla kontakt med sina gamla arbetskamrater. Det blev många middagar, kulturella evenemang och promenader.
Förutom hennes vetenskapliga stringens och professionalitet är det hennes kamratskap, välkomnande värme och skratt som vi kommer att sakna så otroligt mycket.