Margaretha Windahl arbetade först som lärare i grundskola och realskola i Norrtälje, vid Katedralskolan och från 1975 på Lundellska skolan (Skrapan), som då låg vid Nedre Slottsgatan.
Margaretha var av stor betydelse för skolan, både som undervisande lärare i historia och religionskunskap och i samarbetet med kolleger. Hon hade sin bakgrund i en äldre lärarroll, den ensamma pedagogen i klassrummet, men verkade även för samverkan och utveckling av skolan. För mig (Gunilla) blev det här tydligt inför skolans flytt till Ulleråker 1996. Hon trodde på flytten och på möjligheten att ta med sig med Skrapanandan, där det främsta kännetecknet var att acceptera och lära av varandras olikheter. Eleverna och kollegerna flyttade ju med!
Både elever och lärare uppskattade hennes fasta värdering av rättvisa, hennes vänlighet, underfundiga humor och lugn i alla situationer. Vid en av skolans julavslutningar fick hon av en av sina klasser ta emot priset som skolans bästa lärare. För Margaretha var arbetslivet som bäst, när hon inledde en lektion med klassen och fick igång spontana frågor från eleverna och diskussion i gruppen: ”När lektionen rört om i deras hjärnor. Då blir jag glad.” När IT-användningen kom och arbetslag infördes, tog hon sig an de områdena med allvar och engagemang. Hon lade ner mycket tid på förberedelse och efterarbete av undervisningen och vinnlade sig om att få impulser genom fortbildning och resor som Skrapan anordnade. Margaretha uttryckte långt upp i åren att gå till skolan var roligt. – Jag följde det råd hon gav mig som rektor att inför mina beslut rådfråga många medarbetare, inte bara en liten grupp.
Vi är tacksamma att ha fått arbeta tillsammans med Margaretha Windahl.