Mary kom från Ghana till Malmö när hon var 22 år. Senare flyttade hon till Enköping där hon arbetade på Hettemarks textilfabrik. Den sömnad hon lärde sig där omsatte hon sedan i hemmet där hon också sydde på beställning. Många har fått fina kläder uppsydda av Mary. När Hettemarks lade ner 1982 flyttade hon till Uppsala där hon fick jobb i köket på Samariterhemmet. Hon hade också flera extra jobb. Tyvärr drabbades hon av epilepsi 2002 och kunde sedan inte arbeta mer utan blev sjukpensionär.
Trots sin sjukdom och skral ekonomi hjälpte hon regelbundet släktingar i Ghana. Då hennes syster Cecilia blev ensamstående mor utan inkomst tog Mary ett banklån och hjälpte henne att starta ett dagis. Dagiset växte och byggdes med tiden på med klassrum och blev till slut en hel 9-årig grundskola. Mary tillbringade långa tider hos sin syster och hjälpte henne både praktiskt och ekonomiskt.
Jag lärde känna Mary som lärare på komvux där Mary var elev och senare i katolska kyrkan som Mary flitigt besökte. Vi startade 2005 tillsammans föreningen St. Clares vänner med syftet att hjälpa skolan i Ghana ekonomiskt. Föreningen har genom åren skickat betydande summor till skolan och även sponsrat elever med fadderverksamhet. Mary brann för att hjälpa barn och ville så gärna att barnen på skolan skulle ha det lika bra som svenska elever. Därför såg hon till att det serverades lunch och att barnen hade tillgång till läkarvård.
Många minns Mary i hennes tjusiga afrikanska kreationer som en generös, sprudlande och positiv person. Hon älskade att bjuda på ris med jordnötssås och kyckling vilket hon bland annat gjorde på sin 60-årsdag då det även var modevisning med afrikanska klänningar och dansades afrikansk dans. Gästerna förväntades lämna bidrag till skolan.
Mary lämnar ett stort tomrum efter sig.