Jag träffade Mats första gången tidigt 70 tal och sedan dess har vi haft kontakt. Glesare ibland och mer ofta under andra perioder. Vid vissa tillfällen träffades vi familjevis, vid andra bara vi två. Jag minns våra ungdomsår och vårt första möte på Södermanlands – Närkes nation.
Jag minns vårt matlag där vi gjorde tappra försök att förkovra oss i matlagningens ädla konst. Jag minns våra promenader och cykelturer med fikapaus. Och inte minst minns jag alla trevliga samtal. Med Mats kunde man tala om allt, från det som gällde den lilla världen, familjen, till det allt som händer i vår omvärld. Och varje gång jag sätter på mig den klarröda träningsoverallen som jag fick av Mats vid en bemärkelsedag för nära 40 år sedan går mina tanker till Mats. Gåvan var som en vink från Mats om vikten av ett sunt leverne.
Mats var en i många avseenden särskild person, för att inte säga unik. Han var omtänksam och sympatisk samt väldigt generös i sin attityd till sin omgivning. Positiv och full av energi var det ständigt något Mats var starkt engagerad i. Utöver professionen som varumärkesstrateg hade Mats en stort antal intressen som med skiftande intensitet engagerade honom under olika perioder av livet. Det kunde vara friskvård, hälsosam kostföring eller dagsaktuella politiska frågor.
Mats var med och startade Friskis och Svettis i Uppsala för snart 40 år sedan och har sedan dess utan avbrott lett gympass varje vecka. Slow food, en motkraft till den mindre sunda snabbmatskulturen, var något han också med stor passion intresserade sig för. Intresset för samhällspolitik kanaliserade Mats genom att på senare år aktivt engagera sig i kommunalpolitiken. Trots ett brinnande intresse för olika frågor var engagemanget alltid balanserat och gick aldrig till överdrifter. Inte heller ledde diskussionerna med Mats till hårda ord. Att diskutera med Mats var tvärtom alltid trevligt och berikande. Och om vi inte tyckte lika i sak var det ständigt med en respektfull ton som Mats deltog i samtalet. Det som var signifikant för Mats var också hur han jämnt lyckades fånga det sunda förnuftet.
Även om det var ett stort antal intressen som engagerade Mats så var det familjen som låg honom mest varmt om hjärtat och när barnbarnen kom på tal så lyste Mats upp som allra mest.
Aldrig beklagade sig Mats över sin sjukdom, istället lovordade Mats den personal som hjälpte honom och uttryckte tacksamhet för den vård han fick. Och även när sjukdomen fick ett rejält grepp om Mats var hans fokus under samtalen på annat än honom själv. In i det sista brydde Mats sig om andra och var nyfiken på sin omgivning. Mats var helt enkelt en fantastiskt person.
Det är väldigt svårt att ta in att en så levande person som Mats gått bort och som fram till dess att sjukdomen blev honom övermäktig levt ett så aktivt liv. Jag känner en stor saknad.