Att sammanfatta Max i några ord är svårt. Han var en människa med många intressen men jag känner honom främst som stor folkmusikentusiast.
Max och jag har haft regelbunden kontakt och våra samtal har nästan uteslutande handlat om svensk folkmusik. ”Har du något nytt på gång?” Han var en hängiven folkmusikambassadör!
Max var av den ideellt arbetande stammen och arbetade med organisation och programkvällar, först på Musikforum, sedan i Uppsala folkmusikförening. Vi bokade grupper och Max ansvarade även för programblad och kalendarium. Ett tidsödande arbete innan internets intåg! Medlemsbladet delades delvis ut personligen under hans cykelturer, för att spara porto till föreningen. Han var också en flitig dokumentatör, där folkrörelsearkivet nu kan tacka Max för mycket materiel.
Som utövare trivdes han bäst på dansgolvet och finslipade tekniken ett läsår på Sahlströminstitutet vid 70 års ålder. Somrarna innehöll alltid ett besök vid Musik i Siljan där Max med hustru Janette cyklade mellan olika bystugor för att dansa.
Ett minne som lyser starkt är när Max och Janette bjöd över oss, ett litet spelgäng, till musikfestivalen i Beverly, England. Där ordnade Max danskurs med utlärning av svenska polskor. Han värvade på så sätt flera engelsmän till den svenska folkmusikfanklubben!
Så många underbara konserter vi lyssnat på tillsammans, delat ståpäls och jublat efteråt! Så otroligt inspirerande det har varit att känna Max, med sin ständiga nyfikenhet och aptit på livet. En så levande, varm och generös människa in i det sista. Jag vet inte vem jag ska prata folkmusik med på samma sätt och det är så tyst i telefonen. Max får dansa vidare i sin himmel.
För många folkmusikvänner